Imam Hassans (fvmh) fredsavtal enligt sunnitiska källor

Enligt många av Ahl al-Sunnahs källor ville inte Imam Hassan (fvmh) kriga från början.[1] Tabari, historieskribenten från det 4:e århundradet, har återberättat att Qays ibn Sa’d ibn ’Ibadah var den första personen som svor trohetsed till Hassan ibn Ali (fvmh). Han räckte fram handen och sa att han svor trohetsed över Koranen, Sunnah och krig mot de vilseledda. Men Hassan ibn Ali (fvmh) sa till honom: ”Svär trohetsed över Koranen och Sunnah då allting finns i dessa två”[2].

Qays svor trohetsed och sa ingenting mera. Han har återberättat från Zuhri att med tanke på detta trodde Hassan ibn Ali (fvmh) inte på krig och endast att han avsåg att kriga så att han kunde få förmåner från Muawiya om det blev fred.[3] Ali (fvmh) hade utsett Qays som befälhavare för 40 000 soldater och beordrat honom att gå mot Azerbajdzjan med dem. Men Qays förhalade det tills Ali (fvmh) blev martyr. Då Imam Hassan (fvmh) såg att Qays inte var enig med honom (gällande att undvika krig), avsatte han honom som befälhavare och utsåg Ubaydullah ibn Abbas i hans ställe.

Eftersom Ubaydullah var informerad om Imam Hassans (fvmh) åsikt, anslöt han sig till Muawiya när hans armé mötte Muawiya.[4] Denna händelse har även återberättats via andra traditioner från Ahl al-Sunnahs källor, som säger att Imam Hassan (fvmh) uttryckligen befallt Ubaydullah att kriga mot Muawiya, och inte att ge upp, och att han valt ut Qays som sin efterträdare och rådgivare och bestämt att varenda beslut skulle fattas med Qays rådgivande[5], vilket inte är förenligt.

Av Ahl al-Sunnahs källor blir det tydligt att Imam Hassan (fvmh) ansåg kalifatet tillhöra honom och inte ansåg Muawiya vara lämplig för det, men att Imamen tvekade gällande detta när det blev krig, och detta tvivel härstammar från det att han visste att mycket blod skulle spillas på denna väg och att det skulle skapas splittring mellan muslimerna. Dessa källor har rapporterat om de brev som växlades mellan Imam Hassan (fvmh) och Muawiya. Enligt dessa brev betonade Imam Hassan (fvmh) Muawiyas olämplighet för kalifatet.[6]

Abu al-Faraj Isfahani, historieskribenten från den andra halvan av 300-talet e.h., har återberättat att en av Imam Hassans (fvmh) nära varnade att Muawiya förr eller senare skulle attackera Kufa efter att han sett Muawiyas brev. Därför var det bättre att de skulle förhindra detta genom att kriga i Levanten istället. Men Imam Hassan (fvmh) accepterade inte hans förslag.[7]

Ibn Kathir, historieskribenten från 800-talet e.h., skrev även tydligt att Imam Hassan (fvmh) inte hade för avsikt att kriga, men att hans folk tvingade honom till krig. Han skrev:

”Hassan ibn Ali hade inte för avsikt att kriga mot någon, men runt om honom samlades en stor folksamling som inte någonsin skådats tidigare.”[8]

Enligt honom skickade Imam Hassan (fvmh) iväg en armé under Qays ibn Sa’d ’Ibadahs befäl mot Muawiya. Muawiya hade innan det gått med en armé mot Kufa. Mitt i allt detta spreds ett rykte om att Qays hade mördats. Armén som var med Imam Hassan (fvmh) splittrades och vissa började plundra arméns egendomar, bl.a. attackerade de även Imam Hassans (fvmh) tält och stal t.o.m. hans privata ägodelar och skadade Hans Excellens. Han hade inget annat val än att sluta fred.[9]

[1] Tabari, Tarikh al-Umam wa al-Muluk, vol. 5, s. 158.

[2] Underförstått accepterade han inte Qays tredje villkor.

[3] Ibid.

[4] Ibid.

[5] Abu al-Faraj Isfahani, Mataqil al-Talibin, s. 71.

[6] Abu al-Faraj Isfahani, Mataqil al-Talibin, s. 65.

[7] Abu al-Faraj Isfahani, Mataqil al-Talibin, s. 68.

[8] Ibn Kathir, al-Bidaya wa al-Nihaya, vol. 8, s. 14.

[9] Ibid.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *