10 år av Imam Hassans (fvmh) liv i det upplysta Medina

 

Det ni nu kommer läsa om är det som Imam Hassan Mojtaba (fvmh) gjort under tio år i Medina Munawwara (illuminerad). Denna text har sammanfattats lite från boken ”Haqayeqe Penhan” skriven av den enastående forskaren Ahmad Zamani.

Återvändo till det illuminerade Medina

Imam Hassan Mojtaba (fvmh) ansåg det vara passande att emigrera till sin farfars, Guds Sändebud (fvmh & hf), stad Medina från Kufa tillsammans med några kompanjoner efter att ha signerat fredsavtalet med Muawiya och fått upprepade besök från vänner och fiender.

Han åkte till Medina tillsammans med sin bror Hussein ibn Ali (fvmh) och sin familj och vänner. Kufas folk skyndade sig med väldig sorg för att eskortera Hans Excellens, samtidigt som ögonen för väldigt många av dem fylldes av tårar[1]. Eskortörerna uttryckte sin ånger med långa blickar och sjöng en klagovisa över sina mörka öden, som bundits samman med Muawiyas attack och despotiska regerande. Imamen (fvmh) och hans sällskap kom till Medina och de valde att bosätta sig där.

Profetens äldsta dotterson, den tålmodige kaptenen, beslöt sig för att rädda islams skepp från en säker översvämning från Muawiyas regering genom att svälja sin ilska och ha tålamod och se till att inte Umayyadernas regenter skulle ändra på islams sanna ansikte m.h.a. påhittade traditioner och felaktiga hänvisningar till den Store Profeten (fvmh & hf), hans far, de Troendes ledare (fvmh), och stora kompanjoner, och påföra den islamiska nationen deras djävulska agendor i islams namn efter Profeten och återigen införliva påhitt och traditioner från ignoransens epok såsom deras förfäder hade gjort.

Hans Excellens bodde tio år i Medina. Under denna period var han en kärleksfull läkare och lärare och en säker tillflyktsort för Medinas folk och världens förtryckta såsom sin far och noble farfar. Han lyste upp alla mörka hörn i den islamiska världen som en sol och ledde världens muslimer med vackra alawitiska tal, muhammedansk saktmodighet och fatimidisk Gudsfruktan och anständighet. Han stod emot förnekelsens och falskhetens front[2] genom att stå upprätt mot alla deras djävulska konspirationer, och han visade Guds ljus på ett annat vis.

Nu kommer vi att överblicka vad Guds Sändebuds (fvmh & hf) käre barnbarn gjort under den korta perioden med hänsyn till Muawiyas och Umayyadernas olika psykologiska krig.

 

1 – Uppfostran och utbildning av effektiva krafter

Efter att H. Exc. kommit till Medina skyndade sig traditionsåterberättare och stora vetenskapsmän till staden och samlades runt H. Exc. för att dra nytta av honom. Under denna period vaknade många personer som tidigare drabbats av ignoransens och vilseledningens sömn m.h.a. Hans Excellens upplysning, och de lärde sig islams genuina principer från Profetens rena ättling. Muslimernas historiker såsom Ibn ’Asakir, Allamah Majlisi[3], Mirza Muhammed Taqi Sepehr, Ibn Shahr Ashub m. fl. har nämnt Hans Excellens kända studenter och traditionsåterberättare i detalj. Dessa lysande stjärnor som hämtade dygder och spiritualitet från den strålande lyktan Imam Hassan Mojtaba (fvmh) bestod av två grupper:

1 – Vissa av Profetens (fvmh & hf) kompanjoner och Ali ibn Abi Talibs (fvmd) erfarna kompanjoner  såsom Ahnaf ibn Qays, Jabir ibn Abdullah Ansari, Ju’ayd Hamadani, Habbah ibn Juwayn, Hujr ibn ’Adi, Rashid Hijri och många andra stora personer och personligheter på den tiden.

2 – Efterföljare (Tabi’in) och andra personer som studerade under H. Exc. såsom Abu Aswad Du’ali, Abu Yahya Nakh’i, Ishaq ibn Yasar, Ash’ath ibn Siwar, Jabir ibn Khuld, Abdullah ibn Jafar Tayyar m. fl.

Dessa var några av Imam Hassan Mojtabas  (fvmh) studenter och kompanjoner som samlats från olika städer och länder såsom Kufa, Jemen, Hamedan m. fl. Alla de drog nytta av H. Exc. och lärdes upp av honom. De stod emot Muawiyas kulturella attacker och påhitt. Vissa utav dem marterades av den kriminelle Muawiya efter Imam Hassan (fvmh) martyrskap och vissa utav dem stod emot tidens andra tyrann Yazid ibn Muawiya under Imam Husseins (fvmh) befäl år 61 e.h. och hjälpte islam och Koranen med sitt egna blod.[4]

Utöver de kända studenterna till Imamen var Hans Excellens flitiga söner bl. a. Hassan ibn Hassan, känd som Hassan Muthanna (fvmh), Zayd ibn Hassan, ’Amr ibn Hassan, Abdullah ibn Hassan, Qasim ibn Hassan m. fl. vilka tog del av deras noble faders hav av ljus. Varenda en av dem lyste på olika sätt och vis i historien.

 

2 – Spridning av islams genuina kultur

Spridning av islams genuina kultur gentemot förvrängningar och de umayyadiska regenternas, speciellt Muawiya ibn Abi Sufyan, kulturella invasion var bland de andra grundläggande angelägenheterna som Imam Mojtaba (fvmh) utförde på det bästa sättet och gav stor vikt till. Eftersom Abu Sufyans familj producerade de flesta och största fienderna mot islam och Guds Sändebud (fvmh & hf). Abu Sufyan startade krig mot Guds Sändebud (fvmh & hf) och muslimerna med kriget Badr, Uhud och Ahzab m. fl. genom att uppmuntra Quraysh till det och förse dem med vapen. Hans son Muawiya ledde även kriget Siffin mot familjen Ahl al-Bayt (fvmd) och gjorde allt han kunde för att stödja krig mot Imam Ali (fvmh) i kriget Nahrawan och Jamal och andra interna provokationer.

Efter Muawiyas krigsvinst mot Iraks regering och de felfria och rena Ahl al-Bayt (fvmd) påbörjade han en invasion för att förgöra profetskapets kultur och shiamuslimernas sanna Imamers ledarskap. Nedanstående är exempel på denna invasion:

  1. a) Påhitt i religionen

1) Han avstod från att skicka hälsningar och välsignelser över Guds Sändebud (fvmh & hf) under fredagsbönen i 40 dagar då han regerade som kalif. När de frågade honom om anledningen sa han:

”Jag yttrar inte Profetens namn så att inte hans Ahl al-Bayt ska växa [i folkets ögon].”[5]

2) Han tillät handel med ränta på sådant vis att Abu Darda’ ställde sig framför honom och sa:

«سمعت رسول الله صلی الله علیه و آله ینهی عن مثل هذا الا مثلا بمثل»

”Jag hörde att Guds Sändebud (fvmh & hf) förbjöd folk från detta, förutom om [vikten av] två varor är lika.”

Muawiya brydde sig inte och fortsatte med det han gjorde. Abu Darda’ blev arg över Muawiyas fräckhet i relation till Guds religion och trots att han var Damaskus domare fick han åka till Medina. Han sa:

”Ingen ursäkt finns kvar för mig att samarbeta med Muawiya, eftersom han agerar utefter sitt eget tycke gentemot Guds Sändebuds (fvmh & hf) kommando.”[6]

3) Han avbröt Guds bestraffningar, eftersom han medlade för en tjuv vars stöld bevisats på sådant vis att de bestraffade nio medhjälpare, och stoppade därmed genomförandet av Guds bestraffningar.[7]

Ägaren av al-Bidayat wa al-Nihayah skriver: ”I islam var detta den första bestraffningen vars genomförande förhindrats.”[8]

4) Han ändrade på vissa av reglerna för Hajj i praktiken. När han var i Ihram parfymerade han sig själv och använde sig utav god lukt.”[9]

5) Han nonchalerade resten av Guds lagar och handlade precis som han ville. T. ex. adderade han böneutropet och Iqamah under bönen för Eid al-Fitr och Eid al-Qurban, trots att Guds Sändebud (fvmh & hf) sagt:

«لیس فی العیدین اذان و لا اقامة»

”Böneutropet och Iqamah finns inte i de två Eid-högtiderna.”[10]

6) Han höll tal för Eid al-Fitr-bönen innan bönen, och Umayyaderna fortsatte med denna handling i kontrast till Guds Sändebuds (fvmh & hf) traditioner.”[11]

7) Han drack vatten från bägare gjorda av guld och silver och åt mat från fat gjorda av guld och silver, samtidigt som Guds Sändebud (fvmh & hf) förbjudit detta.[12]

8) Han klädde sig med silkeskläder (som är förbjudet för män) och brydde sig inte om Guds förbud.[13]

9) Umayyaderna satt ned i ett av de två talen för fredagsbönen och Eid-bönen genom att följa sina regenter, såsom Muawiya, när de lyssnade på talen och stod upp under det andra talet.[14]

 

  1. b) Uppmuntring till traditionsförfalskning

För att förminska Ahl al-Bayts storhet och eliminera folkets kärlek till dem beordrade Muawiya hadithförfalskare att hitta på återberättelser som prisade och berömde honom och Uthman m. fl. så att de profetiska traditionerna om Ahl al-Bayt, speciellt om Ali ibn Abi Talib (fvmd), skulle tappa färg och minska i betydelse. I etapper hittade han på lagar:

Steg 1

Muawiya skrev:

«انظروا من قبلکم من شیعه عثمان و محبیه و أهل ولایته، و الذین یروون فضائله و مناقبه فادنوا مجالسهم و قربوهم و أکرموهم، و اکتبوا لی بکل ما یروی کل رجل منهم، و اسمه و اسم أبیه و عشیرته»

”Identifiera de återberättare som är anhängare (shia) till Uthman, lojala till honom och de som talar om hans dygder och storheter, med ytterst noggrannhet, och hedra dem! Delta i deras samlingar, hedra dem och skriv om deras och deras fäders och familjers namn och allt som de återberättar till mig!”[15]

Talare och skribenter fick tag på många förmögenheter genom att skriva olika hadither om honom och Uthman. Som konsekvens av detta fyllde förfalskade hadither alla vrår. Muawiya fortsatte med denna politik under en lång tid.

Steg 2

Muawiya skrev:

«أن الحدیث فی عثمان قد کثر و فشا فی کل مصر و فی کل وجه و ناحیه، فإذا جاءکم کتابی هذا فادعوا الناس إلی الروایه فی فضائل الصحابه و الخلفاء الأولین، و لا تترکوا خبرایرویه أحد من المسلمین فی أبی تراب إلا و تأتونی بمناقض له فی الصحابه، فإن هذا أحب إلی و أقرلعینی، و أدحض لحجه أبی تراب و شیعته…»

”Det har blivit många traditioner om Uthman och de har fyllt alla ställen. Säg till talare och skribenter fr.o.m. nu att återberätta hadither om kompanjonerna och de första kaliferna. Strunta i varenda tradition som ni hör om Abu Turab (Ali). Men återberätta för mig hadither från kompanjoner som avvisar dem. Sådana återberättelser lyser upp mina ögon, nedvärderar argument och hadither som relaterar till Abu Turab (Ali ibn Abi Talib) och hans anhängare (shia) och ogiltigförklarar deras bevis.”[16]

Muawiyas agenter började att hitta på och förfalska hadither. Personer som Abu Hurayra, ’Amr ’As och Ka’b ibn Ahbar m. fl. tog plats i denna skamliga scen och Muawiya var den grundläggande axeln i detta stora förräderi. ”Isra’iliyyat”, alltså vidskepelser som hycklarna hittade på m.h.a. judar såsom Ka’b al-Ahbar m. fl. och hänvisade till islam och den islamiska kulturen fyllde Ahl al-Sunnahs böcker överallt och t.o.m. deras Sahih-böcker blev inget undantag i detta. Det gick så långt att folk kollade tvivelaktigt på den som återberättade en tradition från Guds Sändebud (fvmh & hf).

Imam Baqir (fvmh) talade i en samling, som var till för att upplysa folket, om över hundra av dessa påhittade hadither efter förfrågan från några av hans kompanjoner och därefter sa han:

”Folk tror att dessa traditioner är korrekta!” Sedan sa han:

«هي و الله کلها کذب و زور»

”Vid Gud [svär jag], alla de är lögn och förtal!”[17]

Vid ett annat tillfälle sa han:

«و یروون عن علي علیه السلام اشیاء قبیحة، و عن الحسن و الحسین علیهما السلام ما یعلم الله انّهم قد رووا في ذلك الباطل و الکذب و الزور»

”De återberättar fula saker om Ali (fvmh), Hassan och Hussein (fvmd). Gud vet helt visst att det som de återberättat om detta är falskt, lögn och förtal.”[18]

  1. c) Offentliggöra dåliga handlingar
  2. ex. relaterade Muawiya Ziyad ibn ’Ubayd (Abih) till sin egen far Abu Sufyan och tog honom till sin egna bror!

«من أمیرالمؤمنین معاویة بن أبي سفیان إلی زیاد بن أبي سفیان …»

I ett officiellt brev skrev han: ”Från de Troendes ledare Muawiya ibn Abi Sufyan till Ziyad ibn Abi Sufyan…”

Ziyad ibn Abihs mor tillhörde Meckas syndiga och igenkända kvinnor. Hon hade en flagga uppe på sitt hus och sluskiga och oanständiga personer brukade besöka hennes hus!…

Muawiya relaterade Ziyad till sin egen far. Just denna fula politiska handling av Muawiya gav upphov till att ärade kompanjoner protesterade mot honom och uttryckte var och en deras avsky och hat mot honom och det tillvägagångssätt han hade valt.[19]

Med all den strävan som Muawiya gjorde för att eliminera Guds Sändebuds (fvmh & hf) levnadssätt och isolerandet av Ahl al-Bayt (fvmd) blev han ändå inte så väldigt framgångsrik, eftersom Imam Mojtaba (fvmh) hade valt en metod som hade djupt inflytande på folket och muslimerna, vilket var att träna rättfärdiga män som offrade sig för islam och presentera det sanna ledarskapets genuina och korrekta kultur i sin farfars, Guds Sändebud, stad Medina. De visste att de var tvungna att lära sig om lagar och frågor relaterade till deras vardag från Medina.

Imam Mojtaba (fvmh) skickade brev på ett fullkomligt hemligt sätt till vissa inflytelsefulla och ovetande  personer. Han berättade om den rådande vilseledningen i samhället i breven genom att återberätta från sin farfar, Guds Sändebud (fvmh & hf). Han undervisade även för män och skickade dem till olika städer. Den noble Imamen tog det aldrig lugnt på sådant vis att Muawiya fruktade för hans aktiviteter.

En dag frågade Muawiya ett par personer som kommit till Levanten från Medina:

”Vad gör Hassan ibn Ali?”

En man från Quraysh som var bosatt i Medina sa: ”Han håller i morgonbönen i sin noble farfars moské. Han sitter där till soluppgången och sedan är han upptagen med att tala om Guds lagar och undervisa män till nära lunchtid. Sedan ber han och på samma vis tar kvinnorna del av hadither, återberättelser och hans tal efter lunchtid. Detta är hans program varenda dag.”[20]

Ibn Sabbagh Maliki (d. år 855 e.h.) skriver följande om Imam Mojtabas  (fvmh) kulturella aktiviteter och undervisning:

”Han höll i morgonbönen i Profetens moské och satt där till soluppgången och var upptagen med att påminna sig om Gud. På dagarna samlades folk runtomkring honom och han förmedlade Guds läror och lagar för dem. Folk samlades kring honom så att de kunde höra hans tal som gav bot till åhörarnas hjärtan och släckte törsten för de som törstade efter Guds läror. Hans tal var absoluta bevis på sådant vis att det inte fanns behov eller utrymme för ytterligare diskussion, debatt eller förklaring.”[21]

Hassan ibn Alis (fvmd) spridning av islams genuina kultur under denna tioårsperiod  gav upphov till återupplivning av islam och påminnelse om den magnifike Profetens tal, handlingar och åsikter. Om det inte vore för Guds Sändebuds (fvmh & hf) äldre dottersons heroiska flexibilitet och det även från Profetens (fvmh & hf) uppenbarelses heliga bas skulle Muawiya med sina agenter inte lämna något spår kvar av islam och Ahl al-Bayt (fvmd).

3 – Hjälp till behövande

Imam Hassan Mojtaba (fvmh), som hade ett rent, vänligt och kärleksfullt hjärta gentemot samhällets lidande och olyckliga människor, gav sällskap och satt sig ned tillsammans med folk som levde i ruiner, svaga människor och låginkomsttagare precis som sin far Ali ibn Abi Talib (fvmd). Han lyssnade på deras problem med hela sin själ och påverkade dem på så vis. Han såg inget förutom Gud i denna vänliga och mänskliga handling och han bad inte om belöning förutom från Honom. Han var det tydligaste exemplet på den heliga versen:

«الذین ینفقون أموالهم باللیل والنهار سرا و علانیة فلهم اجرهم عند ربهم و لا خوف علیهم و لا هم یحزنون»

”De som ger av vad de äger, nattetid eller under dagen, i tysthet eller öppet i allas åsyn, skall få sin lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”[22]

Av denna anledning knackade varenda oförmögen, svag och hjälplös person på Hans Excellens dörr. Det var väldigt många personer som kom till det upplysta Medina från andra städer med hopp om att få hjälp från Imam Mojtaba (fvmh) och få ta del av det generösa och givmilda havet. Bland behövande kunde man se ättlingar till Profeten och icke ättlingar till honom, resenärer och icke resenärer m. fl. Ibland betalade han för deras resor, giftermål, försörjning, medicin och andra behov efter deras önskningar och ibland visade han barmhärtighet mot dem utan att de frågade honom om någonting.

Hans Excellens hjälp till behövande, äldre och fattiga utfördes på två sätt under de Troendes ledares (fvmh) tid vid makten och i Kufa och Medina vid hans egen tid vid makten:

  1. a) Kontinuerlig hjälp gavs månatligen till äldre, föräldralösa, martyrers familjer och Safah-kompanjonerna[23] fl. på ett strukturerat sätt. Man skulle kunna säga att de fick permanent försörjning från Ahl al-Bayt (fvmd). Den största delen av donationer och allmosor kom från Guds Sändebud (fvmh & hf), de Troendes ledare ochh Fatima Athar (fvmd) och H. Exc. Mojtabas (fvmh) privata egendomar.

Imam Hassan (fvmh) hade tidigare fått i uppgift från sin far att utföra detta stora arbete och sedan fortsatte han med det.

  1. b) Hans Excellens sektionella hjälp till fattiga, behövande och hjälplösa i alla av livets upp – och nedgångar var så pass omfattande att det fick alla människor att tala om det.

Imam Mojtaba (fvmh) frågades: ”Hur kommer det sig att du inte gör någon tiggare som kommer till ditt hus besviken?”

Hans Excellens sa: ”Jag är också i behov vid Guds, den Upphöjdes tröskel. Därför tycker jag inte om att Han returnerar mig tomhänt. Gud, som skänkt oss Sina välsignelser, vill aldrig att jag ska neka någon av Hans tjänare. Jag fruktar att om jag avvisar någon tiggare att Han också returnerar mig tomhänt.”

Sedan sa han:

إذا ما أتاني سائل قلت مرحبا

بمن فضله فرض عليّ معجّل

و مِن فضله فضل علی کل فاضل

و أفضل أیام الفتی حین یُسأل

”När en tiggare kommer till mig säger jag: ”Välkommen,

vare den vars dygd är en omedelbar plikt för mig,

och den som med sitt behov belönat mig och sådana som jag!”

Och de bästa dagarna för en ung man är då han bes om någonting!”[24]

 

Andra dikter om generositet har refererats till Imam Hassan (fvmh) såsom:

إنّ السخاء علی العباد فریضة

لله یقرأ فی کتاب محکم

وعد العباد الاسخیاء جنانه

و أعد للبخلاء نار جهنم

”Generositet är helt visst en plikt för Guds tjänare,

såsom det står i den fasta och klara Koranen.

Gud har lovat Sina generösa tjänare paradiset,

och förberett helvetets eld för dem snåla.”[25]

De tillfällen som Imam Mojtaba (fvmh) hjälpt fattiga och hjälplösa människor är många. Vi nöjer oss med att nämna två exempel ur dem:

  1. a) En dag gick Imamen bland Medinas gränder vid lunchtid. Han såg en man som bad Gud om 10 000 dirham som hjälp för sina problem. Hans Excellens svarade på mannens fråga och skickade 10 000 dirham till honom vid det tillfället.[26]
  2. b) Ibland lärde Imam Hassan (fvmh) ut om olika angelägenheter samtidigt som han svarade på människors behov. Det har skrivits att en man en dag bad Imam Mojtaba (fvmh) om hjälp. Hans Excellens svarade:

«إنّ المسالة لا تصلح إلا في غرم فادح أو فقر مدقع أو حمالة مقطعة»

”Helt visst är det inte lämpligt att be om någonting förutom vid en allvarlig skuld (såsom blodspengar), lamslående fattigdom (t. ex. oerhört stora skulder) och fruktansvärt tryck (t. ex. kontinuerliga och otrevliga händelser).”

Mannen sa: ”Min förfrågan är p.g.a. ett av dessa tre ärenden.”

Imamen (fvmh) skänkte honom 100 dinarer.

Den tiggande mannen berättade även om sin förfrågan inför Imam Hussein (fvmh). Hans Excellens gav honom 99 dinarer (en dinar mindre än sin äldre bror för att visa respekt till honom). Sedan gick han till Abdullah ibn Umar och berättade om sin förfrågan inför honom. Abdullah ibn Umar gav honom 7 dinarer.

Den fattige mannen vände sig till Abdullah och sa: ”Hassan och Hussein (fvmd) hjälpte mig mycket. Varför gav du mig denna summa?” Abdullah ibn Umar sa: ”Jämför du mig med dessa två nobla personer?! De tillhör dem vars ansikten lyser av kunskap och de är väldigt generösa och givmilda.”[27]

4 – Politiskt och ekonomiskt stöd till vänner

Då Muawiya fick makt över Irak på den tiden ökade hans kriminella handlingar och förräderier mot muslimerna, speciellt mot Ahl al-Bayts (fvmd) vänner, och varje dag kom flyktingar från Levantens tyranns förtryck till Medina såsom Abu Darda’[28] (’Uwaymir ibn Malik ibn Zayd ibn Qays ibn Umayyah Khazraji Ansari), en tidigare kompanjon till Profeten (fvmh & hf) och känd domare i Damaskus.

Hassan ibn Ali (fvmd) var en gedigen och robust tillflyktsort för politiska flyktingar som inte besparade sig för att kämpa för dem eller stödja dem under sin vistelse i sin farfars stad Medina.

Sa’id ibn Abi Sarah Kufi, som var en av Ahl al-Bayts (fvmd) vänner, blev föremål för Kufas guvernörs (Ziyad ibn Abih) ilska och sedan blev han jagad politiskt. Ziyad kallade honom till sig, men han flydde från Kufa och kom till det illuminerade Medina och sökte skydd hos Imam Mojtaba (fvmh). Kufas regent fängslade Sa’ids familj (fru och barn), konfiskerade hans egendomar och jämnade hans hus med marken för att skrämma Ahl al-Bayts vänner och för att Sa’id ibn Abi Sarah själv skulle ge upp.

Sa’id satt i Imam Mojtabas  (fvmh) närvaro i Medina då det meddelades om konfiskeringen och demoleringen av hans hus. Imamen (fvmh) blev väldigt ledsen och skrev ett brev till Ziyad för att förhindra Ziyad ibn Abis förtryck och ge säkerhet till Sa’id ibn Abi Sarah på följande vis:

«اما بعد فانك عمدت إلی رجل من المسلمین له مالهم و علیه ما علیهم فهدمت داره و اخذت ماله و حبست أهله و عیاله فإن أتاك کتابي هذا فابن له داره، واردد علیه ماله، و شفعني فیه فقد اجرته. والسلام»

”Du har helt visst gjort en muslim föremål för din ilska, samtidigt som hans egendomar tillhör muslimernas egendomar och skada mot honom är en skada mot muslimerna. Du har demolerat hans hus, tagit hans egendomar och fängslat hans familj. Bygg upp hans hus när mitt brev når dig, lämna tillbaka hans egendomar och acceptera min medling för honom så att en god belöning ska komma till dig.”[29]

Imamens (fvmh) brev innehåller befallning till gott och förbud mot ont och tydligt stöd till Sa’id ibn Abi Sarah och har en stark och stabil text. I detta brev har det önskats att ingen skada ska drabba Sa’id eller hans familj och att alla ekonomiska förluster ska kompenseras. Det viktigaste av allt är att Imamen (fvmh) ansett Sa’id vara oskyldig och inte värdig bestraffning.

När Guds Sändebuds (fvmh & hf) äldre dottersons brev nådde Ziyad ibn Abih och han läste det blev han förbannad över Imamens (fvmh) politiska stöd till Sa’id och Hans Excellens befallning och förbud och visade då sin smutsiga natur och erinrade sig om alla av familjen Ahl al-Bayts (fvmd) barmhärtigheter och vänligheter under de Troendes ledares (fvmh) tid vid makten och skrev följande som svar till Hans Excellens:

”Från Ziyad ibn Abi Sufyan till Hassan ibn Fatima:

Ditt brev nådde mig. Varför skrev du ditt namn innan mitt namn, samtidigt som du är behövande och jag mäktig?! Du som tillhör vanligt folk, hur går det till att du ger befallningar som en mäktig regent och ger stöd till en elak person som sökt skydd hos dig och att du gett honom skydd med fullständig tillfredsställelse? Vid Gud svär jag att om du placerar honom mellan din hud och ditt kött kommer du inte att kunna skydda honom, och jag kommer inte att ta någonting i beaktning då jag får tag på dig och jag kommer att anse ditt kött vara det godaste köttet att äta! Lämna över Sa’id till någon annan! Om jag förlåter honom är det inte p.g.a. din medling, och om jag dödar honom är det p.g.a. hans kärlek till din far. Fred!”

Imamen (fvmh) gav inte upp om att skydda Sa’id ibn Abi Sarah politiskt trots Ziyads hot och kränkande svar och skickade ett brev tillsammans med Ziyads brev, som var fyllt med förolämpningar och förbannelser, till Muawiya och ville att han skulle förhindra Ziyad ibn Abihs förbrytelser och skapa säkerhet för Sa’id ibn Abi Sarah.

Som konsekvens av detta brev skrev Muawiya, som väl kände till Imam Mojtabas  (fvmh) ställning och visste att Hassan ibn Alis (fvmd) tydliga position i detta inte skulle sluta billigt, ett brev till Ziyad ibn Abih med följande innehåll:

”Hassan ibn Ali har skickat ett brev till mig tillsammans med ditt brev som du skrivit som svar till hans brev gällande Sa’id ibn Abi Sarah. Jag är väldigt förbryllad över ditt agerande. Men jag vet att du har två speciella egenskaper; en är tolerans och välvilja, vilka du har ärvt från Abu Sufyan, och den andra har du fått från din mor Sumayyah vilken gav upphov till att du skrivit ett brev till Hassan där du förbannat hans far och kallat honom för sedeslös, samtidigt som jag svär på mitt eget liv att du är mer värdig sedeslöshet och synd.”

Fortsättningsvis nämnde Muawiya alla punkter i sitt brev och svarade på Ziyads brev och skrev:

”Men han har rätt i att han skrivit sitt namn före ditt namn, eftersom han har en hög ställning och denna befallning gör inte på något sätt din ställning mindre. Om du tänker och reflekterar och gällande att han beordrat dig i sitt brev har han en sådan rättighet, och om du inte accepterar hans medling kommer du att förlora en stor stolthet, eftersom han är högre än dig i varenda aspekt. Släpp Sa’id ibn Abi Sarahs familj fri så fort mitt brev når dig och bygg upp hans hus, returnera hans egendomar och besvära inte honom något mer! Jag har skrivit ett brev åt Sa’id och i det har jag förklarat honom vara fri att stanna kvar i Medina eller återvända till sin stad.

Å Ziyad! Du har refererat Hassan (fvmh) till hans mor och du har haft intention att vara fräck. Ve över dig! Till vilken mor refererar du honom till egentligen? Om du var medveten och tänkt efter var detta den största stolthet och ära för honom. Hans mor är Fatima, Guds Sändebuds (fvmh & hf) dotter.”

Sedan skrev han följande poesi i slutet av sitt brev i prisning av Hassan ibn Ali (fvmh):

«اما حسن فابن الذی کان قبله

اذا سار سار الموت حیث یسیر

و هل یلد الرئبال الا نظیره

و ذا حسن شبه له و نظیر

و لکنه لو یوزن الحلم و الحجا

بامر لقالوا یذبل و ثبیر»

”Hassan är son till den innan honom

som när han attackerat har döden nått hans fiender.

Har lejon fött någon förutom någon som honom?

Hassan är som sin far i alla aspekter.

Om vi vill värdera hans tolerans och kunskap,

måste vi mäta dess vikt med höga berg.”[30]

Genom breven blir Muawiyas erkännande och Ahl al-Bayts fiender i relation till Imam Mojtabas  (fvmh) karaktär och ställning uppenbara. Å andra sidan har Hassan ibn Alis (fvmh) politiska, sociala och finansiella stöd till Ahl al-Bayts (fvmh) vänner noggrant värderats att H. Exc. aldrig varit redo att ge upp sitt stöd till dem.

5 – Uttryck för avsky och avslöjande mot Muawiya

Bland Imam Mojtabas  (fvmh) andra program i det illuminerade Medina var att uttrycka sin avsky för Umayyadernas regering. Han ifrågasatte legitimiteten för Muawiyas regering vid varenda tid och plats då han fick chansen och han tillät inte att deras giftiga propaganda, om att de hade bra relation med profetskapets familj och att de även var nöjda med Umayyaderna, skulle bära frukt.

En dag då Imam Hassan Mojtaba (fvmh) cirkulerade i den heliga moskén i Mecka fick han syn på Habib ibn Muslimah Fahri[31]. Han vände sig mot honom och sa:

«یا حبیب! رب مسیر لك في غیر طاعة الله»

”Å Habib, den väg du valt är inte i lydnad till Gud!”

Den vilseledde syndaren sa hånande till Imam Mojtaba (fvmh):

”Var det i lydnad till Gud den dag då jag valde din far Alis (fvmh) väg?!”

  1. Exc. svarade på hans grundlösa innehåll och sa:

«بلی والله لکنك اطعت معاویة علی دنیا قلیلة زائلة، فلئن قام بك فی دنیاك لقد قعد بك في آخرتك و لو کنت إذ فعلت قلت خیرا کان ذلك کما قال الله تعالی: «و آخرون اعترفوا بذنوبهم خلطوا عملا صالحا و آخر سیئا» و لکنك کما قال الله – سبحانه – : «کلا بل ران علی قلوبهم ما کانوا یکسبون»

”Ja, vid Gud [svär jag] att du lytt Muawiya för liten och temporär värdslig [vinst]! Om Muawiya försett ditt liv i denna värld har han helt visst tagit den kommande världen ifrån dig istället utan tvekan. Om du anser att det du gör är bra är det som Gud, den Upphöjde sagt:

”Och [det finns] andra som erkänt sina synder. De blandade en god handling med en dålig…”[32]

Men Gud, den Prisade, säger på ett annat ställe: ”Nej [de är lögnare]! Det [onda] de har gjort har förlamat deras hjärtan!”[33]

Sedan vände Imamen (fvmh) sig om och fortsatte att promenera.[34]

6 – Förhindrande av odygdigt giftermål

Muawiya ibn Abi Sufyans strävande i sociala bemötanden var för att folk skulle tro att hans relation till Hassan ibn Ali (fvmd) var god och för att utnyttja Ahl al-Bayts (fvmd) inflytande till sin egen fördel. Han strävade mycket på denna väg för att skapa en nära relation till Hashimiterna. Därmed skickade han Marwan ibn Hakam, Medinas guvernör, för att fråga om Zeinabs, Abdullah ibn Jafars dotter, hand åt sin son Yazid. Till Marwan sa han: ”Eftersom vi insisterar över denna nära relation har du ingen gräns att observera gällande brudgåva. Försäkra dig om att Abdullah ibn Jafars skulder betalas.”

Marwan ibn Hakam berättade om sitt ärende för Abdullah ibn Jafar. Abdullah svarade med att säga:

”Gällande detta måste vi sätta oss ned och rådfråga vår äldre, Hassan ibn Ali (fvmd). Vi kommer att handla utefter vad än han anser vara lämpligt.”

Marwan skapade därmed en samling för just detta syfte och kallade Hashimiternas och Umayyadernas stormän, placerade Hassan ibn Alis (fvmd) plats ovanför samlingen och förmedlade Muawiyas önskan med gott självförtroende och sa:

”Hans far kommer att gå med på vilken summa hon än vill, vi kommer även att betala för alla Abdullahs skulder och mellan Umayyahs och Hashims ättlingar kommer en evig fred att verkställas.”

Sedan fortsatte han: ”Yazid är en ungdom som aldrig kommer att ha någon jämlike. Moln ger regn p.g.a. hans välsignade existens! Ni måste veta att den stolthet som Hashims ättlingar får ta del av p.g.a detta giftermål är mer än det som Umayyahs ättlingar kommer att få ta del av!”

När Marwans tal hade nått detta skede reste sig Imam Mojtaba (fvmh) upp och avslöjade Muawiya ibn Abi Sufyans planer med denna politiska förfrågan om giftermål och med ett par meningar svarade han på Marwan ibn Hakams grundlösa innehåll:

  1. a) Att du sa att ”vi kommer att betala Zeinabs brudgåva vad än hennes far bestämmer” ska du ha i åtanke att vi inte kommer att överskrida Guds Sändebuds (fvmh & hf) tradition för våra barns giftermål, snarare är vi bestämda att observera Mahr al-Sunnah[35] (den traditionella brudgåvan).
  2. b) Det har aldrig tidigare hänt att vi betalt våra skulder m.h.a. våra döttrars brudgåvor.
  3. c) Om det finns en fientlighet mellan Hashims och Umayyahs ättlingar är det för Guds skull. Därmed kommer inte någon fred eller försoning ske p.g.a. denna värld.
  4. d) Yazid härstammar helt visst från ignoransens epoks idoldyrkare och är inte bättre än så.
  5. e) Att du sa att stoltheten är mer för Hashims ättlingar än vad det är för Umayyahs ättlingar måste det sägas att om kalifatet var bättre än profetskapet skulle vi få ta del av en stolthet. Men profetskapet är mer värt och nobelt än kalifatet. Därmed tar ni del av stolthet, inte vi.
  6. f) Regn kommer p.g.a. Guds Sändebuds (fvmh & hf) Ahl al-Bayt, inte p.g.a. er.

Sedan fortsatte han med att säga:

”Vi ansåg det vara bättre att låta Zeinab gifta sig med hennes farbrors son, Qasim ibn Muhammed ibn Jafar, och vi har bestämt hennes brudgåva vara ett jordbruksland i Medina som Muawiya ville köpa för 10 000 dinarer av mig, och jag gav det inte till honom. Säkerligen gör denna åker dem oberoende och kommer att hjälpa dem mot deras problem.”[36]

Således föll grunden för detta politiska giftermål samman och Muawiya kunde inte nå sina djävulska agendor och lura naiva personer.

Muawiya ibn Khadij säger även: ”Muawiya ibn Abi Sufyan skickade mig till Imam Hassan Mojtaba (fvmh) för att fria till en av hans döttrar eller systrar åt Yazid. För detta ärende åkte jag till Imam Mojtaba (fvmh) i Medina och förmedlade Muawiyas meddelande. Hans Excellens sa:

«إنّا قوم لا نزوّج نسائَنا حتّی نستامرهنّ»

”Vi är helt visst ett folk som inte låter våra kvinnor gifta sig innan vi frågat dem [om deras åsikter].”

Ibn Khadij säger: ”Jag gick till Hans Excellens dotter tillsammans med en av familjens damer. Men hon svarade med att säga: ”Vid Gud svär jag att detta är omöjligt, eftersom Muawiya är som Farao för oss muslimer och han följer honom. Han mördar män och tar kvinnor till sig själv.” Jag återvände och sa: ”Å son till Guds Sändebud, din dotter jämförde Muawiya med Farao och hon var inte nöjd med detta ärende (giftermål).”

Imamen (fvmh) sa:

«یامعاویة ایاك و بغضنا»

”Å Muawiya, håll dig undan från att vara fiende med oss!”

Sedan sa han: ”Guds Sändebud (fvmh & hf) sa:

«لایبغضنا و لا یحسدنا أحد إلا زید یوم القیامة عن الحوض بسیاط من نار»

”Ingen kommer att bära ilska mot oss och vara avundsjuk på oss förutom att Gud kommer att föra bort den från vattendammen Kawthar på domedagen med piskor av eld.”

Med ovanstående bemötande tog Imam Mojtaba (fvmh) bort slöjorna från Muawiyas lurendrejerier och djävulska politik och hans utsände Muawiya ibn Khadij återvände besviken utan att ha lyckats med att skapa denna politiska relation och förbindelse.[37]

[1] Al-Kamil fi al-Tarikh, vol. 3, s. 407.

[2] Umayyaderna var muslimer på ytan och tolkade allting till deras egna fördelar.

[3] Bihar al-Anwar, vol. 42, s. 110-112; Hayat al-Imam al-Hasan ibn Ali, vol. 2, s. 288; Tarikh, Ibn ’Asakir, vol. 12, s. 2; Nasikh al-Tawarikh, vol. 5, s. 245-247.

[4] Bihar al-Anwar, vol. 44, s. 111; Manaqib, Ibn Shahr Ashub, vol. 4, s. 40; Tarjumat al-Imam al-Hasan min Tarikh Madinat Damashq, s. 6.

[5] Muhammed ibn ’Aqil, al-Nasaih al-Kafiyah, s. 97.

[6] Al-Nasaih al-Kafiyah, s. 94.

[7] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, v. 1, s. 464.

[8] Abu al-Fida’ ibn Kathir, al-Bidayat wa al-Bihayah, vol. 8, s. 136.

[9] Al-Nasaih al-Kafiyah, s. 100.

[10] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, v. 3, s. 470; Kashf al-Ghummah, Sha’rani, vol. 1, s. 123; Sunan, Ibn Dawud, vol. 1, s. 79.

[11] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, v. 3, s. 470 (versionen med fyra volymer).

[12] Ibid.

[13] Ibid.

[14] Ibid, v. 3, s. 470.

[15] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, v. 3, s. 15-16.

[16] Ibid, s. 16.

[17] Salim ibn Qays (d. år 90 e.h.), s. 67-96.

[18] Asad al-Ghabah, vol. 3, s. 215.

[19] Asad al-Ghabah, vol. 2, s. 215.

[20] Ibn ’Asakir, al-Imam al-Hasan, s. 139, hadith 231.

[21] Sulh al-Hasan (fvmh), s. 31; Nur al-Din Ali ibn Muhammed ibn Sabbagh, al-Fusul al-Muhimmah, s. 159.

[22] Heliga Koranen – 2:274.

[23] Safah-kompanjonerna var en grupp av Profetens (fvmh & hf) kompanjoner som emigrerat till Medina och p.g.a. att de förlorat eller lämnat sina hus, egendomar eller positioner i sina klaner valde de att dyrka, studera, undervisa och delta i heligt krig. Dessa fick bo på norra sidan intill Profetens moské och Profeten (fvmh & hf) tog hand om dem.

[24] Shablanji Shafi’i, Nur al-Absarm s. 111.

[25] Manaqib, Ibn Shahr Ashub, vol. 2, s. 156; Nasikh al-Tawarikh, Imam Hasan (fvmh), s. 253.

[26] Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 343, nr. 15.

[27] ’Uyun al-Akhbar, vol. 3, s. 140.

[28] Abu Darda’ (Uwaymir eller ’Amir ibn Malik) accepterade islam år 1-2 e.h. och Guds Sändebud (fvmh & hf) skapade broderskap mellan honom och Salman Farsi. Han deltog i många krig tillsammans med Profeten (fvmh & hf) efter kriget Uhud och han var en lärd och intellektuell människa. Guds Sändebud (fvmh & hf) sa följande om honom: ”’Uwaymir (Abu Darda’) är min nations vise person.” Asad al-Ghabah, v. 4, s. 97.

[29] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, vol. 4, s. 72 (versionen med fyra volymer).

[30] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, vol. 4, s. 73 (versionen med fyra volymer); vol. 16, s. 195 (versionen med 20 volymer).

[31] Habib ibn Muslimah var en av Muawiyas närmaste kompanjoner som deltog i kriget Siffin och hjälpte honom med hela sin existens. Tidigare hade Umar ibn Khattab utsett honom till guvernör i Azerbajdzjan och Armenien. På den tiden då Uthman hade omringats förlorade han sin post och han dog år 50 e.h. i Damaskus. (Asad al-Ghabah, vol. 1, s. 374)

[32] Heliga Koranen – 9:102.

[33] Heliga Koranen – 83:14.

[34] Ahmad ibn Ali Razi, Ahkam al-Quran, vol. 4, s. 355; Och med lite skillnad i Tafsirboken Nur al-Thaqalayn, vol. 5, s. 532, nr. 25.

[35] Mahr al-Sunnah är 500 dirham som Guds Sändebud (fvmh & hf) fastställt för sina fruar. (Majma’ al-Bahrain, vol. 3, s. 485)

[36] Bihar al-Anwar, vol. 44, s. 120, nr. 13.

[37] Maqtal Khawarazmi, vol. 1, s. 124; Haythami, Majma’ al-Zawaid, vol. 4, s. 278.

  1. a) En gång kom en av H. Exc. tjänarinnor till honom med en blombukett som gåva och H. Exc. tog emot den och sa: ”Du är fri i Guds väg!”
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *