Imam Hassans (fvmh) predikan efter sin fars martyrskap

Alla traditionsåterberättare och historiker har skrivit att Imam Hassan (fvmh) gick till moskén dagen efter den natt då de Troendes ledare (fvmh) marterades och Imam Hassan och Imam Hussein (fvmd) begravde deras faders kropp och höll tal för folket. Enligt Sheikh Saduqs tradition i boken Amali var Hans Excellens tal följande efter att han prisat och tackat Gud:

”Å gottfolk, denna natt – alltså natten för Imam Alis (fvmh) martyrskap – sändes Koranen ned, och under denna natt fördes Jesus, Marias son, till himlen. Yusha’ ibn Nun mördades denna natt och min far, de Troendes ledare (fvmh), gick [även] bort denna natt. Vid Gud [svär jag] att ingen av alla efterträdare (Awsiya) sökt paradiset mer än min far, och inte heller någon efter honom. Det var på detta viset att Gabriel och Mikael krigade vid hans högra och vänstra sida under alla de gånger han fått uppdrag från Guds Sändebud (fvmh & hf) att kriga…”[1]

Sheikh Mufid återberättar Hans Excellens tal på detta sätt i boken Irshad:

”Abu Hanifa (enligt hans källa) har återberättat från Abi Ishaq Sabi’i och andra att de sa:

”Imam Hassan (fvmh) höll tal tidigt på morgonen efter den natt då de Troendes ledare (fvmh) lämnade världen. Han prisade och tackade Gud och skickade hälsningar över Guds Sändebud (fvmh & hf). Sedan sa han:

”Vid sanningen, denna natt har en man lämnat världen som ingen tidigare gått före i handlingar, och efterkommande inte heller kommer att nå i handlingar. Han kämpade helt visst med Guds Sändebud (fvmh & hf) och försvarade H. Exc. med sitt liv. Guds Sändebud (fvmh & hf) skickade honom [ut i krig] med sin flagga och [Gabriel och Mikael] var tillsammans med honom, Gabriel på hans högra sida och Mikael på hans vänstra sida. Han återvände inte förrän Gud segrat [i kriget] med hans mäktiga händer.

Han lämnade världen den natt då Jesus, son till Maria, gick upp till himlen och Yusha’ ibn Nun, Hans Excellens Moses (fvmh) efterträdare, lämnade världen…” Sedan nådde gråt hans hals och så grät han. Folket grät också med Hans Excellens. Sedan sa han:

”Jag är son till Bashir (den som ger goda nyheter om paradiset, alltså Guds Sändebud (fvmh & hf), och är bland hans himmelska namn). Jag är son till Nadhir (den som varnar om helvetet). Jag är son till den som kallar folket till Honom med Herrens tillåtelse. Jag är son till den lysande lyktan (vägledningen). Jag är från en familj som Gud eliminerat smuts från och renat fullkomligt (från synd). Jag är från en familj som Gud ansett det vara obligatoriskt att visa kärlek till och sagt:

”…Säg [Muhammad]: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [mina] närmaste den kärlek [de har rätt att vänta].” Och om någon gör en god handling skall Vi ge honom mångdubbel belöning. Gud förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.”[2]

Kärlek är alltså kärlek till vår familj i denna vers.””[3]

Tal som liknar dessa två tal bortsett från små skillnader har återberättats i många av Ahl al-Sunnahs böcker och går att läsa i boken Mulhaqqat Ihqaq al-Haqq, vol. 11.[4]

 

Källa: Zendeganie Emam Hasan Mojtaba (fvmh), författare: Seyyed Hashem Rasoli, s. 192.

[1] Amali Saduq, s. 192.

[2] Heliga Koranen – 42:23.

[3] Irshad, Mufid, vol. 2, s. 4, och liknande traditioner har återberättats från Sheikhens Amali och Tafsir Furat m. fl. (Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 361)

[4] Mulhaqqat Ihqaq al-Haqq, vol. 11, s. 93-182.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *