Den äldre kvinnan som räddade Imam Hassan och Imam Hussein (fvmd) från hunger och törst

Det har sagts många berättelser om Imam Hassans (fvmh) generositet och givmildhet. Ett exempel nämns i följande text.

Ali ibn Isa Arbali, Ghazzali, Shahr ibn Ashub och Bustani har i böckerna Kashf al-Ghummah, Ahya’ al-’Ulum, al-Manaqib och Dairat al-Ma’arif med få skillnader återberättat[1] från Abu al-Hassan från Madain och andra att Imam Hassan, Imam Hussein (fvmd) och Abdullah ibn Jafar[2], H. Exc. Zaynabs man, reste från Medina för att besöka Guds Hus.

”Hassan, Hussein och Abdullah ibn Jafar gick för att göra Hajj. Deras proviant och pengar försvann [under resans gång]. Hungriga och törstiga kom de fram till ett tält där en äldre kvinna levde. De bad henne om vatten. Hon sa då:

”Mjölka detta får och blanda dess mjölk med vatten och drick!” De gjorde detta. Därefter bad de henne om mat. Hon sa då:

”Detta är det enda får vi har. Slakta det och ät!”

En av dem slaktade fåret och lagade en köttgryta av dess kött. Alla åt och sedan bestämde de sig för att sova. När de skulle gå därifrån sa de till den äldre kvinnan:

”Vi är från Quraysh och vi ska gå för att göra Hajj. Kom till oss efter att vi återvänt! Då kommer vi att behandla dig väl.”[3]

Sedan gick de. När kvinnans man kom och blev underrättad om vad som hänt blev han arg och sa:

”Ve dig! Du slaktar mitt får för okänt folk, sedan säger du att de är från Quraysh?”[4]

Tiden gick och den äldre kvinnan fick det svårt. Hon gav sig därifrån och på vägen passerade hon Medina. Hassan ibn Ali (fvmh) såg henne och kände igen henne. Han gick till henne och sa:

”Känner du igen mig?”

Hon sa: ”Nej.”

Han sa: ”Jag är den personen som en dag var din gäst.”

Hon svarade: ”Må min far och mor offra sig för dig!”

Imam Hassan (fvmh) befallde att 1000 får och 1000 dinarer skulle ges till henne. Sedan skickade han henne till sin broder Hussein ibn Ali (fvmh).

Imam Hussein (fvmh) frågade kvinnan: ”Hur mycket gav min broder till dig?”

Hon sa: ”1000 får och 1000 dinarer.”

Hans Excellens gav henne även samma mängd [som tack]. Han skickade henne till Abdullah ibn Jafar. Även han gav henne en sådan mängd [som tack].”

I Arbalis bok Kasfh al-Ghumma står det följande:

”Denna berättelse är känd i böcker och berättelser om de rena Imamerna (fvmd), och i en annan tradition som återberättats från en annan källa var det även en annan man med dem och den äldre kvinnan gick först till Abdullah ibn Jafar. Han sa då till henne:

”Börja med [att gå till] de två mästarna Hassan och Hussein!”[5]

När hon kom till Imam Hassan (fvmh) gav Hans Excellens henne 100 kameler och Imam Hussein (fvmh) gav henne 1000 får. När hon återvände till Abdullah ibn Jafar och berättade om det som skett sa Abdullah till henne:

”Mina två mästare utförde arbetet gällande kamelerna och fåren (och gjorde det enkelt för mig).”

Sedan beordrade han att 1000 dinarer skulle ges till henne. Nu gick den äldre kvinnan till mannen från Medina som gjort sällskap med dessa tre nobla personer. När hon hade berättat om det som skett för mannen sa han till henne:

”Jag når aldrig fötterna till dessa generösa personer i generositet, och inte heller kan jag skänka en tiondel av vad de skänkt. Men jag ger dig en del mjöl och russin!”[6]

Den äldre kvinnan tog emot det och återvände till sitt hem.[7]

Enligt Marwan var Imam Hassans (fvmh) tålamod och generositet så pass att han var jämlik med berg.

[1] Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 341-348 och Hayat al-Imam al-Hasan (fvmh), vol. 1, s. 319-321.

[2] Abdullah ibn Jafar ibn Abi Talib var en av arabernas kända generösa män och räknades som en av Qurayshs nobla män.

[3] « یا امة الله نحن نفر من قریش نرید حج بیت الله الحرام فاذا رجعنا سالمین فهلمی الینا لنکافئک علی هذا الصنع الجمیل »

[4]  « ویحک تذبحین شاتی لاقوام لا تعرفینهم ثم تقولین: نفر من قریش؟! »

[5] « ابدئی بسیدی الحسن و الحسین »

[6]  « انا لا اجاری اولئک الاجواد فی مدی، و لا ابلغ عشر عشیرهم فی الندی، و لکن اعطیک شیئا من دقیق و زبیب… »

[7] Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 349.