Hans Excellens uppförande

En liten del av Imam Mujtabas (fvmh) dygder har vi tidigare nämnt, och en del av dem informerar vi er om här:

Den bortgångne Sheikh Saduq har i boken Amali återberättat från Imam Sadiq (fvmh) att H. Exc. sa:

”Hassan ibn Ali (fvmh) var den person som dyrkade Gud mest bland folket under sin tid, och den mest asketiska och framstående av dem alla, så pass att när han gick för att utföra Hajj gick han till fots och ibland barfota.”[1]

Varje gång han tänkte på döden, sin framtida grav, domedagen och återuppståndelsen och passerandet av bron på domedagen grät han.

Varje gång han erinrade stoppstället framför Gud, den Upphöjde, och på samlingsplatsen under domedagen jämrade han sig och föll mot marken…

När han stod och bad skakade hans kroppsdelar, och när paradisets och helvetets namn nämndes i hans närvaro blev han nervös och orolig och bad Gud, den Upphöjde, om att få komma till paradiset och att hållas på långt avstånd ifrån helvetet… Varje gång han kom till meningen ”Å ni som tror” då han läste Koranen sa han: ”Jag står till din tjänst, å Allah, jag står till din tjänst!”[2]

Hans Excellens erinrade Gud hela tiden då någon såg honom, och han var mer sanningsenlig och vältalig än någon annan…[3]

Den bortgångne Ibn Shahr Ashub har i boken ”Manaqib” återberättat från Muhammed ibn Ishaqs bok att han sa: ”Efter Guds Sändebud (fvmh) har ingen nått Hassan ibn Alis nivå av heder och höghet.”[4]

Sedan sa han att det fanns en tradition att man brukade rulla ut en matta utanför hans dörr och när han kom ut och satte sig på den stängdes vägen, och i respekt till honom gick ingen förbi honom. När han förstod att någon ville passera reste han sig upp och gick in i huset. Därefter öppnades vägen så folk kunde passera…

En traditionsåterberättare säger:

”Jag såg helt visst honom gå till fots på vägen till Mecka, och ingen av Guds skapelser såg honom förutom att han gick till fots, så pass att jag såg Sa’d ibn Abi Waqqas promenera (i respekt till Hans Excellens).”[5]

Det har återberättats från Fattal Nayshaboris bok Rowdhat al-Wa’izin att han sa:

”Hassan ibn Ali var sådan att när han tvagade sig inför bönen vek sig hans lemmar (av Gudsfruktan) och han blev gul [i ansiktet]. När han frågades om anledningen till detta sa han: ”Varenda person som står inför Tronens (Herraväldets) Herre bör bli gul [i ansiktet] och personens lemmar bör vika sig.” När han (fvmh) kom fram till moskén höjde han på sitt huvud och sa: ”Å min Gud! Din gäst står framför Din dörr. Å Rättfärdige! En orättfärdig person har kommit till Dig. Byt således ut det fula som finns hos mig med det vackra som finns hos Dig, å Generöse!…”[6]

Det har återberättats från Zamakhsharis bok ”Faiq” att Imam Hassans (fvmh) tradition var att när det blev dags för morgonbön talade han inte med någon förrän solen gick upp…

Hans Excellens gjorde Hajj 25 gånger till fots…

Han delade in sina förmögenheter i två delar… (alltså hälften av dem skänkte han till fattiga i Guds väg)[7]

Det har återberättats från Abi Na’ims bok Hilyat al-Awliya att Imam Baqir (fvmh) sagt:

”Hassan sa: ”Jag skäms helt visst inför Gud inför att få träffa Honom samtidigt som jag inte skulle ha gått till Hans hus till fots.” P.g.a. detta gick han 25 gånger från Medina till fots.”[8]

Och i hans bok refererar han till Shuhab ibn ’Amir som sagt att Hassan ibn Ali (fvmh) delade sina förmögenheter, t.o.m. ett par hästskor, i hälften med Gud, den Upphöjde…

Och i hans bok refererar han till Abi Najih att Hassan ibn Ali (fvmh) gjorde Hajj till fots och delade sina förmögenheter i två halvor. Han refererar även till Ali ibn Judh’an i sin bok som sagt:

”Hassan ibn Ali (fvmh) delade sina egendomar i hälften tre gånger och delade dem med Gud…”

[1] Gällande detta kommer ni om Gud vill läsa en intressant berättelse, som även handlar om ett mirakel och som återberättats från en mörkhyad person, i en kommande text.

[2] لبیک اللهم لبیک

[3] Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 331.

[4] ما بلغ احد من الشرف بعد رسول الله (ص) ما بلغ الحسن

[5] و لقد رایته فی طریق مکة ماشیا فما من خلق الله احد رآه الا نزل و مشی حتی رایت سعد بن ابی وقاص یمشی

Manaqib Al Abi Talib, vol. 4, s. 7.

[6]  « ان الحسن بن علی کان اذا توضا ارتعدت مفاصله و اصفر لونه، فقیل له فی ذلک فقال: حق علی کل من وقف بین یدی رب العرش ان یصفر لونه و ترتعد مفاصله، و کان علیه السلام اذا بلغ باب المسجد رفع راسه و یقول: الهی ضیفک ببابک یا محسن قد اتاک المسی ء فتجاوز عن قبیح ما عندی بجمیل ما عندک یا کریم«…

[7] I vissa traditioner såsom traditionen som återberättats i Kashf al-Ghumma från Ali ibn Zayd ibn Judh’an står det: ”Hassan ibn Ali kom ut med sina pengar två gånger (alltså han gav allt han hade gav han i Guds väg) och delade sina pengar med Gud tre gånger (alltså att han gav hälften av det han hade i Guds väg). (Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 349)

«خرج الحسن بن علی من ماله مرتین و قاسم الله ثلاث مرات »

[8] قال الحسن: انی لاستحیی من ربی ان القاه و لم امش الی بیته فمشی عشرین مرة من المدینة علی رجلیه