Vem är lik dessa ädla herrar?

I Sheikh Saduqs (fvmh) bok al-Khisal har det återberättats att en man gick till Uthman ibn ’Affan, som satt intill moskéns dörr, och frågade honom om en gåva. Uthman beordrade att han skulle få 5 dirham.

Mannen sa: ”Denna mängd botar inte min värk. Vägled mig därmed till någon som kan besvara min önskan!”

Uthman pekade mot ett av moskéns hörn där Imam Hassan, Imam Hussein (fvmd) och Abdullah ibn Jafar satt och sa: ”Gå till dessa nobla personer!”

Mannen uppmärksammade även dem och berättade för dem om sin önskan.

Hussein (fvmh) vände sig mot mannen och sa:

”Att be [om pengar] är inte tillåtet förutom vid tre tillfällen: då blod spillts olyckligt, p.g.a. ett besvärligt lån, eller p.g.a. fattigdom som gjort en utarmad. P.g.a. vilken av dessa orsaker ber du [om pengar]?”[1]

Han svarade: ”P.g.a. en av dessa tre orsaker.”

Imam Hassan (fvmh) beordrade att 50 000 dinarer skulle ges till honom, Imam Hussein (fvmh) 49 000 dinarer och Abdullah ibn Jafar 48 000 dinarer!

Mannen fick pengarna och lämnade dem. Han passerade Uthman på vägen som frågade honom:

”Vad gjorde du?”

Mannen berättade om vad som skett och om Hassanains (fvmd) och Abdullah ibn Jafars generositet och nobless. Uthman blev häpnade och sa:

”Vilka är som dessa nobla personer?! De har blivit ammade med kunskap och de har samlat visdomen och det goda hos sig.”[2]

Skribenten tillägger att en liknande tradition återberättats i Ibn Qutaybas bok ’Uyon al-Akhbar med några skillnader:

• Istället för Uthman nämndes Abdullah ibn Umar.
• Imam Hassan (fvmh) sa till honom:

”Det är inte lämpligt att fråga [om pengar] förutom p.g.a. ett besvärligt lån, fattigdom som gjort en utarmad, eller för blodpengar som gjort en blottställd.”[3]

Mannen svarade: ”Det gäller en av dessa orsaker.”

• Imam Hassan (fvmh) gav honom 100 dinarer och Imam Hussein (fvmh) gav honom 99 dinarer eftersom han inte tyckte om att handla precis som sin broder Hassan (fvmh) i välgörenhet.
• Abdullah ibn Jafar nämns inte alls i denna tradition.[4]

[1]  «ان المسئلة لا تحل الا فی احدی ثلاث، دم مفجع، او دین مقرح، او فقر مدقع ففی ایها تسئل »

[2] Bihar al-Anwar, vol. 43, s. 349.

من لک بمثل هوءلاء الفتیة؟!اولئک فطموا العلم فطما، و حازوا الخیر و الحکمة

[3]  « ان المسئلة لا تصلح الا فی دین فادح، او فقر مدقع، او حمالة مفظعة »

[4] Sheikh Saduqs Khisal, tredje sektionen.