Imam Hassans (fvmh) asketism

För att bevisa Imam Hassans (fvmh) asketism räcker det med att han lämnade ifrån sig regeringen och nonchalerade möjligheten att regera, vilket var hans absoluta rättighet (som vi tidigare gått igenom), för att skydda muslimerna från blodspillan.

Det har återberättats från Sheikh Saduq (fvmh) att det skrivits en individuell bok om Imam Hassans (fvmh) asketism som heter Zuhd al-Hassan (Hassans asketism).[1]

Författare och skribenter är eniga om att Hassan ibn Ali (fvmh) var mer asketisk än någon annan förutom sin farfar, Guds Sändebud, och sin far, Ali (fvmd).[2]

Denna berättelse har även återberättats i Ibn ’Asakirs bok Tarikh via en person vid namn Mudrik ibn Ziyad, som sagt:

”Vi befann oss i Ibn Abbas trädgårdar när Imam Hassan, Imam Hussein (fvmd) och Abbas söner kom och njöt lite av naturen, sedan satte de sig bredvid en av trädgårdens rännilar. Sedan sa Imam Hassan (fvmh):

”Å Mudrik! Har du mat?”[3]

Jag svarade positivt. Jag bar maten med en brödbit, en del salt och två kvistar bladpersilja till Hans Excellens. Imamen (fvmh) åt det och sa:

”Å Mudrik! Vad är godare än detta?”[4]

Sedan hämtade de den bästa maten. Imamen (fvmh) uppmärksammade Mudrik och beordrade honom att samla betjänterna och ge dem den maten.

Mudrik samlade betjänterna och de åt av den maten. Men det gjorde inte Imamen (fvmh).

Mudrik frågade: ”Varför äter du inte?”

Imamen (fvmh) sa: ”[Eftersom] jag helt visst tycker mer om den maten.”[5]

[1] Återberättat från Ibn Qutaybahs ’Uyun al-Akhbar, vol. 3, s. 140.

[2] Hayat al-Imam al-Hasan (fvmh), vol. 1, s. 329-330.

[3]  «یا مدرک هل عندک غذاء؟»

 [4]  «یا مدرک ما اطیب هذا!»

[5] Ibn ’Asakirs Tarikh, vol. 4, s. 212.

« ان ذاک الطعام احب عندی »