Fredsavtalets text

Utöver de fabrikerade dokumenten finns det andra tillgängliga dokument som exponerar den dolda sanningen och visar att när än historieskribenter under Umayyadernas och Abbasidernas tid såg gagn för Profetens familj förvrängde de sanningen. Baladhuris text, som skrevs före Tabaris, ser ut att stämma bättre.[1]

Baladhuri skriver: ”Muawiya skickade ett blankt brev, som var signerat i slutet, till Hassan (fvmh) så att han kunde skriva det han ville. Han skrev såhär:

”Detta är Hassan ibn Alis och Muawiya ibn Abi Sufyans fredsavtal. [Hassan ibn Ali] sluter fred med honom om att förmyndarskapet över muslimerna lämnas över till honom på de villkoren att:

(1) [Muawiya] måste handla i enlighet med Guds Bok, Profetens traditioner och de rättfärdiga (Salih) kaliferna.

(2) Han får inte utse någon efterträdare, och efter honom ska muslimerna bestämma [gällande ledarskapet].

(3) Var än folk må vara ska deras liv, egendomar och barn vara i säkerhet.

(4) Muawiya får inte förfölja Hassan (fvmh) i doldhet eller i öppenhet, eller skrämma någon av hans hjälpare.

(5) Abdullah ibn Harith och ’Amr ibn Salamah är vittnen över detta fredsavtal.”[2]

Ibn Hajar Haytami har nedtecknat fredsavtalet på detta vis:

”Detta är fredsavtalet som Hassan ibn Ali (må Gud vara nöjd med honom) slutit med Muawiya. Han sluter fred med honom om att förmyndarskapet över muslimerna ges till Muawiya med villkoren att:

(1) [Muawiya] måste handla i enlighet med Guds Bok, Sunnah och de vägledda (Rashidin) kalifernas metoder.

(2) Muawiya ibn Abi Sufyan har inte rätt att utse en efterträdare efter sig, snarare ska muslimerna besluta gällande det efter honom.

(3) Var än folk må befinna sig, i Levanten, Irak, Hijaz eller Jemen, ska de vara i säkerhet.

(4) Alis hjälpares och hans följares liv, egendomar, kvinnor och barn ska vara i trygghet.

(5) Muawiya ibn Abi Sufyan är ansvarig över Guds förbund och att inte göra någonting ont mot Hassan ibn Ali, hans broder eller någon av Profetens Ahl al-Bayt dolt eller öppet, och inte skrämma någon av dem var än de må befinna sig. Den och den personen är vittnen över detta fredsavtal och Gud räcker som vittne.”[3]

[1] Shahidi, Tarikhe tahlili islam, s. 161-162.

[2] Shahidi, Tarikhe tahlili islam, s. 162, återberättat från Baladhuri, Insan al-Ashraf, vol. 3, s. 41-42.

[3] Shahidi, Tarikhe tahlili islam, s. 162, återberättat från Ibn Hajar Haytami, al-Sawa’iq al-Mahraqa, s. 136 och Ibn Abi al-Hadid, Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 44 och Ibn Shahr Ashub, Manaqib Al Abi Talib.