Exempel på Imamens (fvmh) generositet och givmildhet
Gällande Imamens (fvmh) givmildhet har det återberättats många och intressanta traditioner. Några av dem kan ni läsa i denna text. I en tradition har det nämnts att Imam Hassan (fvmh) aldrig nekade någon tiggare och aldrig sa nej till dem. När Hans Excellens blev frågad om hur det kommer sig att han aldrig nekar någon tiggare svarade han:
”Jag är helt visst en tiggare hos Gud och ber till Honom. Jag skäms att själv be om någonting samtidigt som jag nekar någon behövande. Gud, den Upphöjde, har gjort mig van till att vara beroende av Honom. Han har gjort mig van i att Han skänker Sina välsignelser till mig, och jag har även blivit van i att skänka Hans välsignelser till folket. Jag fruktar att Han nekar mig Sina välsignelser om jag bryter min vana.”[1]
Imamen (fvmh) läste även denna poesi i relation till sitt uttalande:
«اذا ما اتانی سائل قلت مرحبا
När en tiggare kommer till mig säger jag: ”Välkommen,
بمن فضله فرض علی معجل
vare den vars dygd är en omedelbar plikt för ,
و من فضله فضل علی کل فاضل
och den vars dygd är förträfflig för varenda dygdesam person![2]
و افضل ایام الفتی حین یسئل »
Och de bästa dagarna för en ung man är då han bes om någonting!”
Detta är även en intressant berättelse:
Ibn Kathir har återberättat från Ahl al-Sunnahs stora lärda i boken al-Bidaya wa al-Nihaya att Imamen (fvmh) såg en svart slav som hade placerat en rund brödlimpa bredvid sig och satt och åt en bit av den, och gav en annan bit till en hund som befann sig där.
Imamen (fvmh) som skådade scenen sa till honom: ”Vad är din avsikt med denna handling?”
Han svarade: ”Jag skäms inför honom att inte ge honom mat samtidigt som jag äter.”[3]
Imamen (fvmh) sa till honom: ”Res dig inte upp förrän jag kommer!” Sedan gick han till slavens mästare och köpte honom tillsammans med den trädgården som han bodde i. Sedan friade han slaven och gav även trädgården till honom!”[4]
[1] « انی لله سائل و فیه راغب و انا استحیی ان اکون سائلا و ارد سائلا و ان الله تعالی عودنی عادة، عودنی ان یفیض نعمه علی، و عودته ان افیض نعمه علی الناس، فاخشی ان قطعت العادة ان یمنعنی المادة !»
[2] Återberättat från Suyutis Kanz al-Madfon, tryckt i Bulaq, s. 234 och Nur al-Absar Shablanji, s. 111.
[3] « انی استحیی منه ان آکل و لا اطعمه »
[4] Ibn Kathirs al-Bidaya wa al-Nihaya, tryckt i Egypten, vol. 8, s. 38.
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!