Mänskliga perfektioner

Imam Hassan (fvmh) påminde om sin fader gällande mänskliga perfektioner och var ett fullständigt exempel av sin ärade farfar. Så länge som Profeten (fvmh) levde hade han och hans bror Hussein en plats bredvid Hans Excellens. Ibland gav han dem skjuts på sin rygg och pussade dem och luktade på dem.
Det har återberättats från den Heliga Profeten (fvmh) att han gällande Imam Hassan och Imam Hussein (fvmd) sagt: ”Dessa två söner till mig är ledare. Ibland reser de sig upp (i revolt) och ibland sätter de sig ned (för att skipa fred) ”.
Imam Hassan (fvmh) gjorde Hajj 25 gånger till fots, samtidigt som han lugnt gick bredvid hästarna som leddes. Varje gång han tänkte på döden och sin framtida grav grät han. Varje gång han erinrade sig om dagen för redovisning av ens handlingar jämrade han sig så mycket att han blev medvetslös, och varje gång han erinrade sig om paradiset och helvetet vred han sig om som om han vore biten av en orm.
Han bad till Gud om att få komma till paradiset och han sökte beskydd hos Honom från helvetets eld. När han tvagade sig inför bönen och stod och bad skakade hans kropp och han blev gul i ansiktet. Två femtedelar av alla hans pengar skänkte han i Guds väg och resten av hans förmögenheter delade han med Gud. Det har sagts att ”Hassan (fvmh) var den mest dyrkande personen och den mest likgiltiga gentemot världens prydnader bland folket under sin tid”. I Imam Hassans (fvmh) natur fanns dem största tecknen för mänsklighet. Varenda person som såg honom ansåg honom vara storartad, och varenda person som var i kontakt med honom visade kärlek till honom, och varenda vän eller fiende som hörde hans tal eller predikan dröjde med nöje tills han blev klar med sitt tal och avslutade sin predikan.
Muhammed ibn Ishaq sa: ”Efter Guds Sändebud (fvmh) har ingen nått Hassan ibn Alis nivå av heder och höghet. Man brukade rulla ut en matta utanför hans dörr och när han kom ut och satte sig på den stängdes vägen, och utav respekt för honom gick ingen förbi honom. När han förstod att någon ville passera reste han sig upp och gick in i huset. Därefter kunde folk passera.”
På vägen till Mecka klev han ned från sitt riddjur och fortsatte sin resa till fots. Alla i karavanen imiterade honom, t.o.m. Sa’d ibn Abi Waqqas gick till fots och gick bredvid Hans Excellens. Ibn Abbas, som var äldre än Imam Hassan och Imam Hussein (fvmd), brukade ta tag i deras hästars tyglar och var stolt över detta och sa: ”Dessa är Guds Sändebuds söner.” Med denna position och ställning var hans ödmjukhet så pass att han en dag passerade en grupp behövande människor som hade placerat brödbitar på marken och själva satt på marken och åt. När de såg Hassan ibn Ali sa de:
”Å Guds Sändebuds son, kom och ät med oss!”
Imam Hassan (fvmh) gick omedelbart ned från sitt riddjur och sa:
”Gud tycker inte om högmodiga människor!”
Därefter började han äta tillsammans med dem. Sedan bjöd han dem hem till sig och gav dem både mat och kläder.”

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *